En god anledning att köra Linux på skrivbordet

Christopher Tozzi skriver om varför han fortsätter använda Linux som operativsystem på sin skrivbordsdator:

On Windows, you assume your wireless card or printer or complex display configuration is going to work, because you know vendors have invested lots of time and money in testing them for you.

On Linux, however, there is no such guarantee. So I get a little bit of a high when I plug something in or install Linux on a new computer and see that the hardware and software all work together flawlessly. (This is almost always the case these days, by the way, which is a big contrast to 2005).

Maybe this is a weird reason to like Linux, but it makes it more fun for me. I feel like I’ve accomplished more when I use Linux to get work done. It’s like the difference between hiking a mountain and driving up the same mountain with a car–it’s just more satisfying to do things the hard way.

Precis som undertecknad är Tozzi en datorstofil. Ni vet, en sån där som slänger sig med uttryckt som “när män var män och datorer var datorer” och gärna vill kunna göra lite vad de vill med sin dator och det operativsystem den kör. Hans krönika är skriven utifrån perspektivet att han en gång i tiden valde mellan Windows och Linux men argumentet kan lika gärna göras till ett val mellan Linux, Windows och Mac OS X (numera macOS), och det är en av de saker jag gillar med Linux som jag insett att jag saknar i allt större utsträckning med Mac OS X / macOS: det har blivit allt mer nedlåst.

Jag förstår att Apple gjort så för att göra livet enklare för den stora massan som använder deras datorer men på sätt och vis vänder de i allt större utsträckning vänt nördarna ryggen de senaste åren. Inte för att de bryr sig, givetvis, då deras datorer säljer som smör ändå.