Pilutta dig!

Business Insider:

Facebook warned it may stop operating its core app and Instagram in Europe if it’s forced to suspend transfers of EU data back to the US.

Låt inte dörren träffa dig i rumpan på vägen ut, Mark och kompani.

Jag poppar popcorn så länge. Detta ska bli roligt.

(Undrar du över rubriken? Det är ungefär så jag ser på Facebooks argumentation just nu - de inser att de är körda och istället för att förändra hur de gör affärer och faktiskt skärpa sig så kommer de med de mest barnsliga argument och hot de kan komma på.)

Rack 'n Roll

Jag lyssnade på Jason Snells utmärkta Podcast-serie 20 Macs for 2020 och i avsnitt nummer tre pratar han om Xserve. Avsnittet beskriver ganska kortfattat hur servern lanserades och eftersom jag var på plats i Cupertino när Steve Jobs lanserade Xserve G4 i maj 2002 tänkte jag att det var dags att berätta om mitt besök där och vad jag minns så här 18 år senare. Jag har tidigare berättat denna historia på min gamla sajt Macpro men sajten är trasig och går inte längre att nå varför jag helt enkelt tar och berättar historien en gång till.

Maj 2002

I början av maj år 2002 jobbade jag på Datormagazin som testredaktör, och i sedvanlig ordning var jag inbjuden till att delta i Novells årliga evenemang Brainshare som detta år skulle gå av stapeln i Barcelona. Novell utvecklades under några år i början av 2000-talet till att bli ett ganska intressant företag, bland annat genom köpet av Ximian då Novell fick med sig grundarna Nat Friedman och Miguel de Icaza, vilka båda senare skulle lansera Mono, en öppen version av C# genom deras nya bolag Xamarin.

Resan var bokad och klar och bara några dagar innan det hela skulle gå av stapeln får jag ett samtal från Apples PR-representant i Sverige. Att Apple ringde oss på Datormagazin, eller någon medlem i media över huvudtaget, var inte helt vanligt och samtalet gick ungefär så här:

Apple: “Vi har ett evenemang i Cupertino i mitten av maj. Vill du åka med?”
Jag: “Vad handlar evenemanget om?”
Apple: “Det kan vi inte säga.”
Jag: “Hur länge är resan?”
Apple: “Tre dagar.”

Jag gick till min dåvarande chef på Datormagazin, Lasse Zernell, och diskuterade hur vi skulle göra. Vi kom i princip fram till att Brainshare går av stapeln varje år medan ett Apple-evenemang inte händer så ofta, åtminstone inte evenemang som vi blir bjudna till. Jag ringde dåvarande marknadschefen på Novell, Richard Lindstedt, och meddelade att vi inte kunde följa med (han var extremt storsint och året efteråt åkte jag med igen) och sedan ringde jag tillbaka till Apple och tackade ja till inbjudan.

Ett flyg från Stockholm till London senare satt jag i första klass på British Airways med destination San Francisco. Detta gjorde ett visst intryck på mig då jag åkt till USA och New York några månader tidigare med Dell som bokade in mig i turistklass vilket gjorde att jag var helt förstörd när jag kom fram på grund av sömnbrist.

Efter att jag landat i San Francisco stod en bil och väntade på mig och körde mig till ett hotell i Cupertino som, om jag minns rätt, låg vid De Anza Boulevard på andra sidan motorvägen. Hotellet, som numera verkar husera en däckverkstad, låg kanske fem-tio minuters promenad från Apples dåvarande huvudkontor på One Infinite Loop i Cupertino. Vi hämtades av några europeiska PR-chefer med dåvarande huvudbossen för Apple PR i Europa, Alan Hely, som en av våra guider och sedan promenerade vi helt enkelt bort till Apples kontor.

Vid ankomsten tilldelades vi besöksbrickor och sedan leddes vi in i Apples “Town Hall”, deras hörsal som låg i det dåvarande huvudkontoret, genom huvudentrén som hade stora reklamaffisher för Apples dåvarande heta produkter hängades från taket. Då vi fick hänga på hotellet en hel dag innan vi skulle samlas för Apples presentation lärde jag känna Jesus Diaz, då en journalist baserad i Spanien och senare bland annat på Gizmodo, så vi satte oss ganska nära varandra och väntade på att presentationen skulle börja.

En betydligt yngre Jocke till höger i bild. Hur kunde jag se något genom så små glasögon?

Steve Jobs äntrade scenen och på sedvanligt manér pratade han om läget i stort. Jag tror han pratade om PowerBook:s, iLife och iTunes eller nåt i den stilen. Sedan började han bygga upp presentationen av vad han ville presentera och resten är som det brukar heta historia.

Under frågestunden fick Jobs några bitska frågor om Apples trovärdighet som serverleverantör och såg till att rätta till sina glasögon med långfingret vilket många tolkade som att han ville ge frågeställaren fingret. Underhållande var det hur som helst.

Efteråt blev vi visade ut i ett rum bredvid hörsalen och fick se servrarna på närmare håll. Steve Jobs var inte sitt vanliga självsäkra jag - han gav ett ganska nervöst och ödmjukt intryck och kom fram och frågade mig vad jag tyckte om Apples nya servrar.

Jesus Diaz var en äkta Apple-fanboy som stod för dagens utläggning där han prisade Apple mer än att ställa frågor. Till höger bakom honom syns europeiske PR-chefen Alan Hely som i sedvanlig ordning höll ett vakande öga på oss. Några år senare skrev Jesus Diaz en artikel om Apples interna säkerhetstjänst och kallade dem för “Gestapo”.

Efter pressvisningen fick vi varsin affish föreställande den nya Xserve G4 (jag har kvar den fortfarande, hängandes i mitt hemmakontor) med en bild på servern och texten “Rack ‘n roll”. Därefter fick vi äta lunch i Caffe Macs, Apples interna personalrestaurant och senare kördes vi till Palo Alto och fick besöka en Apple Store. På kvällen åt vi middag med produktcheferna och dagen efter var det dags att flyga hem igen på samma flådiga sätt som på vägen dit.

När jag kommit hem igen tog det inte många dagar förrän Apples PR-människa i Sverige ringde mig och frågade om jag skrivit artikeln ännu. Det hade jag men jag förklarade att den hade inte gått i tryck ännu. PR-människan sa då något hon kanske inte skulle sagt, men hon var uppenbart desperat:

-“Steve har begärt att alla artiklar som skrevs från evenemanget ska översättas och skickas till honom personligen. Kan jag få artikeln om den är färdigredigerad?”

Det var den. I normala fall hade jag sagt nej men jag tyckte närmast synd om PR-personen för hon lät oerhört stressad över hela situationen. Hon fick PDF:en med sidorna jag skrev om evenemanget och sedan hörde jag inget mer från Apple förrän de några månader senare var betydligt mer samarbetsvilliga när det gällde att låna ut testexemplar av datorer och sådant till oss, något de innan dess varit helt omöjliga på.

Jesus och jag blev goda vänner och han besökte ett snötäckt och svinkallt Stockholm i februari 2004 för att fira min 30-årsdag. Jesus anlände i handsydda läderskor och en tunn ytterrock och undrade var i hela friden han landat egentligen. Efter partyt hemma hos mig tog han en taxi in till stan med min lillebror och gick på Casino Cosmopol, men det är en annan historia…

Du kan se hela lanseringen här:

Blir du glad av sociala medier?

Michel Salim har en intressant fråga: Blir du glad av sociala medier?

I deleted my Instagram accounts today. The process is needlessly obscure - the flow on the app and the web interface only exposes an option to temporarily disable your account - which is an alarming anti-pattern; it is indeed one of the walled gardens I alluded to in an earlier post.

What was the impetus for this, you might ask? There are multiple factors I took into consideration, but the final straw was watching Jeff Orlowski’s thought-provoking documentary, The Social Dilemma. It’s on Netflix right now, and is a highly recommended watch. Even as someone who has, for a while, been highly skeptical of algorithmic newsfeeds in particular, and the attention economy in general, this still sends chills down my spine. A lot of tech insiders have second thoughts about the products they built, worry about its impact on the world, and try to insulate their children from it.

Frågan som texten utgår från är intressant, och det som gör den extra intressant är att Michel Salim utvecklare på Facebook, och han har inte mycket gott att säga om sin arbetsgivare.

Har du inte sett The Social Dilemma ännu så bör du se den per omgående.