Tack och hej, Macintosh

Efter över 20 år som Mac-användare har jag nu gjort det jag svamlat om i många år i både poddar och bloggposter: jag har dumpat min Mac. Min ömma moder behövde en nyare Mac än hennes gamla iMac så jag bestämde mig helt sonika för att hon skulle få min 15-tums Macbook Pro från 2015.

Vilken Mac ersätter jag då den med? Ingen. Istället blir min bärbara dator en Dell Latitude E7440 med Linuxdistributionen Fedora och min stationära dator ett hembygge baserat på en AMD Ryzen 5 3400G med fyra processorkärnor, åtta trådar och en topphastighet på 4,2GHz. Till detta blir det 2x500GB SSD och 32GB internminne. Även denna ska köra Linux i form av Fedora.

Beslutet att börja varva ner Mac-användandet för mig har vuxit fram under flera år nu men egentligen handlar det om tre saker: prislappen på Apples hårdvara, hur Apple fortsätter sälja gammal teknik till höga priser och att macOS inte längre känns som plattformen för mig. Krydda det med Apples fortsatta beteende i hur de hanterar tredjepartsutvecklare, hur de i allt större grad har fortsatt låsa ner macOS de senaste åren så har du en frustrerad person i form av undertecknad som helt enkelt inte känner någon “kärlek” till plattformen eller företaget som tillverkar den.

Min, eller numera min mammas, fem år gamla Macbook Pro har hängt med bra genom åren. Den kan, givetvis, inte expanderas med mer internminne så 16GB var vad jag hade att spela med. Det har blivit smärtsamt tydligt att 16GB internminne inte riktigt räcker till för mig, och 256GB lagring kan visserligen utökas genom lite kirurgi och ett antal sköna tusenlappar men jag kände inte att det var värt det. Som Mac-användare tenderar man visserligen att fortsätta använda sin dator mycket längre än en PC-användare men ser man nyktert på det är det vansinne att försöka uppgradera en fem år gammal dator, bara för att det sitter en Apple-logga på den.

Innan jag fattade beslutet att ge bort datorn så började jag fundera, räkna, undersöka och utvärdera. En dator jag hade kunnat tänka mig var en Mac mini, men den är redan nu två år gammal och med den kommande övergången till ARM lär den inte uppgraderas på minst ett år till. Definitivt inte köpläge, och till detta hör alltså att Apple säljer en två år gammal dator, med två år gammal teknik, för 14500 kronor med en nedklockad Core i5-processor, 512GB lagring och 8GB internminne. Lägg till ett par tusen till för extra minne och vips börjar vi närma oss 17000 kronor. Kanske kommer Apples kommande ARM-datorer att få ner prislapparna på deras datorer, jag betvivlar att så är fallet, men jag tror ärligt talat inte att det kommer locka mig tillbaka till plattformen.

Det stationära datorn jag bygger själv nu kostar, exklusive SSD-diskarna, strax under 5000 kronor. Den är snabbare, den går att uppgradera betydligt mer i framtiden, och nej – den kör inte macOS. Det är i sig inte superjobbigt för mig – jag har insett efter många timmar med Linux att min “kärlek” till macOS snarare handlar om muskelminne och ett fåtal tredjepartsapplikationer än operativsystemet i sig.

Att ha en dator med ett äpple på är egentligen inte särskilt viktigt längre. Jag övervägde också att köpa en gammal Mac Pro i tornmodell eller en aningen senare dito i sopkorgsmodell men båda dessa modeller är alltså mellan 7-10 år gamla och betingar fortfarande hutlösa priser. Den prestanda man får ut från dem är heller inte särskilt imponerande, i synnerhet inte med tanke på hur mycket ström de förbrukar.

Efter över 20 år är min tid som Mac-användare således över. Det började med en PowerBook G3, vidare till modeller som iBook G3, 12-tums Powerbook G4, 17-tums Powerbook G4, Power Mac G4, Power Mac G5, Mac Pro, Mac mini, en uppsjö av Xserve-maskiner för att slutligen landa i en 15-tums Macbook Pro. Givetvis känns det konstigt att skriva detta, det känns konstigt att sätta punkt efter så många år men å andra sidan slipper jag oroa mig för att Apples uppdateringar har sönder alla de små specialprogram och lösningar jag behöver för bloggar, poddar och annat som jag pysslar med emellanåt. Det är en ganska skön känsla det också.

Tack och hej, Macintosh.